Bekymmerslös och Lycklig

Eller hur var det nu?

En moders lott i livet

Kategori: Motherhood

Idag har jag känt mig som en urvriden disktrasa; lealös, sur, trött och hängig. Ungefär som de övriga dagarna den här veckan med andra ord... Jag skulle i stort sett vara helnöjd bara med att bli placerad vid ett fönster där jag säkerligen skulle kunna sitta och stirra rätt ut i grönskan hela dagen utan gnäll. Typ...
Jag ser liksom inte fram emot nånting. Jag vill inte göra nånting. Har ingen motivation till att ens ringa tillbaka på missade samtal. Jag är nöjd med att bara gå hemma och tjura över alla hushållssysslor som jag envisas med att känna mig så ensam om.
Kim undrar såklart vad det är med mig, jag brukar ju åtminstone vara liiite glad och lättsam mellan varven. Jag tänkte efter en stund och kom fram till att det måste bero på höstens närmande. Jag blir alltid helkonstig då.
Jag känner mig liksom inte färdig med sommaren än, och det gör höst-ångesten ännu mer påtaglig. Jag är inte redo för mörker, tända ljus och varma kläder än! Jag vill fortsätta ha strand-häng, grillkvällar, lökringar under armarna och shorts på mig några veckor till. Men det verkar som att hösten har bestämt sig för att komma tidigt i år. *muttrar*
 
Den här sommaren har varit den absolut tråkigaste och mest händelselösa sommaren på eviga tider. Givetvis har den varit fantastisk och supermysig också, eftersom det är första sommaren med lillpluttis, men i övrigt har den varit urusel!
Jag hade så stora planer för sommaren. Vi skulle hitta på massor av skoj med barnen (ja, med Kelly framförallt. Kian är ju nöjd bara han får mat när han är hungrig.), jag skulle kanske till och med kunna ta en kväll på en uteservering med någon vän eftersom jag inte ammar, och njuta av massor med ljumma sommarkvällar. Jag hade många planer och massor av längtan och motivation. Men inte ett jävla öre till att uppfylla dem!! *gaah*
 
Att ha fått en halverad inkomst sedan jag blev mammaledig, medan Kim gick från arbetslös till arbetande med en innestående lön, har liksom inte gett särskilt goda förutsättningar till att göra någonting alls i sommar. Barnens gård, Astrid Lindgrens värld, Kalmar slott och uteserveringshänget har allt blivit inställt, och det har gjort den där jäkla semester-ångesten värre än någonsin! För man SKA ju hitta på så vansinnigt mycket på sommaren har någon rik jävel hittat på, annars är man meningslös och tråkig! 
 
Nej fy, det har verkligen inte varit den där perfekta sommaren som jag önskade. Och snart är den över. Vem vill hänga på stängda uteserveringar med tretton filtar och en frusen cider i näven under vinterhalvåret då? Jag bara undrar!!
 
Att överhuvudtaget känna såhär ger mig så dåligt samvete, för Kelly har verkligen inte lidit av att inte kunnat åka nånstans. Varför kan inte jag också vara en sån där tillfreds småbarnsmorsa som är genuint lycklig bara jag har mina barn och en härlig sambo? Varför ska jag vara tvungen att vara så jäkla egoistisk att jag mår dåligt över att inte kunna göra något för mig själv, bara tre månader in i småbarnslivet?! Jag skulle kunna se mig som en oduglig bebismorsa, men det tänker jag inte göra. 
Jag är en helt vanlig 26-åring med drömmar, intressen och en längtan efter fina kläder, dansgolv och resor, trots att jag har två härliga ungar som behöver mig. I mina ögon är DET normalt!
 
Ändå kommer det dåliga samvetet... En moders lott i livet helt enkelt...