Bekymmerslös och Lycklig

Eller hur var det nu?

Hormonkaos deluxe

Kategori: Allmänt

Nu har det gått en tid mellan inläggen, men livet kom i vägen. Jag har kvar min plats på vikttåget och springer omkring med min Cookies and cream-shake i tid och otid. Jag har inte gått in stenhårt för det utan tagit en bulle till kaffet ibland, en frukt då och då mellan målen och ätit helt vanlig mat vid middagarna. Det vill säga grillat, köttgrytor med grädde, bearnaisesås och annat sånt där ljuvligt men ack så onyttigt. Man lever ju bara en gång liksom... ;)
 
Idag ställde jag mig på vågen och kunde glatt konstatera att jag, trots min halvhjärtade insats, har tappat två kilo på en vecka! Det är en bra start och snart går jag över till Viktväktarna. Åh vad jag längtar efter att få äta lite mer! :)
 
Under veckan som gått fick jag dessutom tillbaka min mens, efter nästan ett års underbart uppehåll. Kunde de inte kommit på nåt bättre ägglossningstjofräs för oss tjejer liksom?! Hur som helst så kom ju även den härliga pms:en tillbaka. Spontana vansinnesutbrott, tårfontäner och ständig irritation. Vem kan inte sakna det? *s*
Jag började knapra mina p-piller. Några dagar gick och jag började känna mig hemskt konstig. Kunde bryta ihop totalt utan förvarning, blev totaltokig på Kim utan anledning, grät jättemycket och hade en konstig ångestklump i bröstet...
Vänta här nu, det här har jag upplevt förut! När jag började äta p-piller blev jag helkonstig, precis sån här. Fick byta pillersort och blev lite bättre. Tills jag blev konstig igen. Så jag frågade efter piller med så lite hormonhalt i som möjligt; min kropp pallade inte med de nya hormonerna som kom med p-pillrena, så jag fick tag i minipiller med pytteliten dos hormon i. Det funkade bra! Tills nu... Tydligen har den senaste graviditeten ställt till det i kroppen så att jag inte längre tål mina piller längre.
Å andra sidan började jag fundera på om jag verkligen mått så bra under alla dessa år med mina mini-piller. Jag mådde fantastiskt bra psykiskt under tiden som gått efter att Kian föddes, då jag inte ätit några som helst piller. Så bra har jag faktiskt inte mått på flera år, vad jag kan minnas! Så nej, nu får det vara slut på pillerätandet, jag tänker fråga efter andra alternativ på efterkonstrollen i augusti. Kopparspiralen känns i nuläget som det enda alternativet. Fan att vi tjejer ska behöva utsätta våra kroppar för en massa skit! Kan de inte komma på nåt liknande för killar?!
 
Den senaste veckan har dock livsgnistan gått på sparlåga. Det känns som att jag tappat fotfästet i livet lite. Den där glädjen och spontaniteten jag vanligtvis brukar ha, har liksom gömt sig. Jag har fått tillbaka mina eksem och hela tillvaron känns upp och ner.
Jag har förvånats över att jag inte deppade ihop mer efter att Kian föddes, jag brukar vara en extrem känslomänniska annars, som aldrig missar ett tillfälle att deppa ihop. Den stora höstdeppen, vårdeppen, pms-deppen, you name it! Men efter Kian; nada!
Ja, det ska väl ha varit tredagarsgråten då, när jag tjöt typ två gånger under en dag. Men sen dess har jag varit stabil. Det är väl en fördröjd liten förlossningsdepp jag åkt på kan jag tro, om min förlorade livsgnista inte helt enkelt beror på mitt minskade matintag. I så fall lär jag hitta min utstrålning igen när jag börjar äta lite mer. ;)
 
Idag skiner solen, så jag tänker lägga mig i värmen en stund. Ikväll är jag bjuden hem till min fina vän Vickan på middag och rödtjut på hennes nybyggda altan. Välbehövligt! 
Men visst är det märkligt hur dåligt samvete man ska behöva ha som mamma när man lämnar sina barn och åker på egna äventyr?! Jag tror knappast att en pappa har dåligt samvete när han drar ut på krogen med polarna en kväll...
 
Nu kommer lite bilder från den senaste veckan! :)
Min kära sambo kom hem från jobbet med dessa små sötnosar. Cupcakes-örhängen till baktokiga mig! 
 
Eftersom vi bor på ett gammalt träsk (typ) så kan man hitta alla möjliga äckliga kryp i och runt vår lägenhet. Äckelspindlar i storlek XL till exempel... 
 
Min brorsas och hans flickväns underbara Maine Coon-flicka Siri kom på besök till Mönsterås. :)
 
Jag har dessutom hunnit med en heldag på stranden i Köpingsvik utan barn. Underbart!
 
Sommar!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: