Bekymmerslös och Lycklig

Eller hur var det nu?

Drömmen om ett hus

Kategori: Framtidsdrömmar

Vi bor i världens underbaraste lägenhet, på alla sätt och vis! Här har vi en lekplats precis utanför dörren, uteplats, en egen liten gräsmatta att klippa, tillräckligt med utrymme, världens bästa grannar (de flesta av dem i alla fall), möjlighet att bygga, plantera och göra om som vi vill ute och till och med en egen torkvinda! Vi har i princip allt vi vill ha. Ändå finns ju drömmen om ett eget hus där.
 
Jag vill ha ett eget hus med trädgård som barnen kan leka i. Jag vill ha ännu mera möjligheter att bygga till och göra om. Fast med en sån dröm kommer också vissa svårigheter. 
Vi diskuterade hus igår, jag och Kim. Jag tittar hus lite då och då, när drömmen gör sig påmind, och då tittar jag på hus i Mönsterås. Jag trivs i Mönsterås och skulle inte ha några som helst problem med att bo kvar här hela mitt liv (konstigt nog, för tio år sedan så var jag säker på att jag skulle flytta härifrån för gott!). Jag har min familj och mina vänner här. Här finns skog, hav och affärer. Och allra viktigast, här växer våra barn upp. Givetvis kan man flytta med barn. de skaffar nya vänner och anpassar sig ofta lättare än vuxna, men jag tycker ändå att man kan försöka undvika att riva upp deras tillvaro för mycket om man kan. Det kan trots allt bli rätt traumatiskt med alla omställningar och det är synd.
 
Kim är uppvuxen i Kalmar och bodde där tills han flyttade till mig. Han vill såklart tillbaka till Kalmar någon gång i framtiden, han har ju sin familj där. Vi pratade om att han känner sig låst här, just för att vi inte "kan" flytta. Han skulle helst vilja komma närmare Kalmar. Rockneby skulle vara en bra plats, tycker han. Det tycker inte jag. Tanken på att behöva lämna min familj och mina vänner för att skaffa ett nytt liv några mil bort känns... rätt svindlande?
Självklart kan man fortfarande träffa sina vänner och familjen finns ändå på behörigt avstånd (min bror flyttade till Jönköping, det är lite svårare med spontanbesök för honom!). Men de flesta vännerna kommer man snart glida ifrån, några mils extra avstånd gör faktiskt skillnad. Kim hade massor av vänner i Kalmar när han flyttade hit. Nu har han bara några få kvar. Inte många vill åka till Mönsterås för att ses, och det kan jag väl förstå på sätt och vis. Men det ska ju vara ömsesidigt offrande om man ska hålla vänskapen vid liv...
 
Den absolut största och viktigaste faktorn till att jag vill bo kvar i Mönsterås är för Kellys skull. Hon har sin pappa här, och en flytt till exempelvis Rockneby skulle trassla till relationen med honom. Han har inte körkort vilket skulle innebära jättemycket körande för oss fram och tillbaka. Dessutom är Kelly skriven hos oss och det skulle medföra att hon dessutom skulle få byta skola, vilket i sin tur skulle betyda att vi skulle "ta ifrån" hennes pappa möjligheten att ha henne på halvtid. Det skulle jag aldrig kunna göra! 
Allt det här gör att Kim känner sig låst till att stanna kvar längre än han vill. Jag förstår att han vill komma närmare sin familj, och om saker och ting vore annorlunda kanske vi hade flyttat.
 
Drömmen om ett hus får nog därför förbli en dröm i rätt många år framöver. Vilken tur då att vi bor så bra vi bara kan, än så länge! :)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: