Bekymmerslös och Lycklig

Eller hur var det nu?

En salig blandning av härligheter

Kategori: Barnen

Mycket har hänt sen sist! Jag har för det första lagt mycket fokus på min bakblogg, för att den inte ska stå och eka helt tom. 
Sen har vi gått och blivit med hus. Nästan.
Jag har startat eget. I mina tankar åtminstone. Jag har alldeles för mycket liv i vägen för ett eget företag än så länge! ;)
Jag har anmält mig till ett stort event i februari nästa år. Och undrar hur i hela världen det gick till!
Och så har jag bakat. Massor! ;)
 
Men hur har det då gått med viktresan? I nuläget så har jag slutat räkna allt jag äter. Jag orkade inte helt enkelt. Det gick åt så vansinnigt mycket tid till att planera måltider, räkna points, äta och planera igen, att jag inte tyckte det var roligt att äta längre!
Och problemet med mig är inte att jag äter mer när jag inte kör med Viktväktarna. Nepp, jag äter snarare mindre, men helt fel grejer. Jag tar hellre en macka till lunch än att stå och svänga ihop något fiffigt. Om jag verkligen är tvungen att äta. Jag lägger hellre tiden på annat! Så hela jag mår egentligen bättre av att äta kontrollerat. Men, jag fortsätter äta små portioner, tränar, dricker vatten och undviker sötsaker. Vem vet, jag kanske hoppar på Viktväktartåger igen om några veckor! Jag hade ju trots allt velat tappa ett par kilo till, även att jag nått min målvikt!
 
Resultatet av mina 7 Viktväktarveckor såg, vid slutet av resan, ut såhär;
Viktnedgång; 8 kilo
I mått mätt; - 7 cm runt midjan, - 5 cm runt höfterna, - 7 cm runt rumpan.
 
Så, vad i hela världen var det jag sluddrade om hus i början av inlägget?! Jo, såhär är det. Vi är ju i husköpartagen och vill inget hellre än att få köpa hus. MEN, min brist på en större inkomst i nuläget är, för bankerna, ett stort problem. Vi får alltså inte låna några pengar just nu.
Men, en vacker lördag när vi var på namngivningskalas i Borgholm, satt jag och slötittade lite på Blocket av en slump, och fick se ett hus till uthyrning i området intill vårt. Jag tvingade Kim att ringa (tro mig, han är betydligt bättre på att snacka än mig! Konstigt nog, jag snackar ju oavbrutet...) och det visade sig vara ett hus jag trånat efter på Hemnet innan!
Efter lite snack, en husvisning, och ett (onödigt) möte med banken kom vi alltså fram till att vi inte fick köpa (vilket var prio ett för husägarna) och jag trodde våra husdrömmar var körda än en gång!
Men (många men)! Så fick vi besked om att de valt att hyra ut till oss i alla fall (de hade haft en annan intressent på huset).
Så. Vi ska få hyra hus! :) Världens mest perfekta tegelvilla med ett underbart kök, superfräscha toaletter, en hel källare till mig och det bästa av allt; en helt orörd, supertråkig trädgård! Jag kan göra precis vad jag vill från ruta ett! Tjohoo! :D Sen är det såklart bara ett plus att huset ligger nära skolan! 
 
Eventet jag anmält mig till, låter jag vara lite småhemligt ett tag till. Annars sätter jag för stor press på mig själv, även att det mest bara är en superkul grej! :)
 
Jamen, och så var vi på Skördefesten på Öland i helgen! Tog en sväng till Eriksöre och travade runt på marknad i knappt en timme innan himlen öppnade sig och vi fick söka skydd i bilen. Och på Örtagården var det så mycket folk att jag nästan klämdes ihop till sardinstorlek. I princip. Summan av detta äventyr var; bilkö, kassakö, trängsel, dåligt väder, sur bil. Inte så värst imponerad faktiskt, men fikabesöket på Ölands choklad i Färjestaden var helt klart en ljusglimt! ;)
Och så fick vi ju med oss en massa nya grejer till Kelly! En snygg jacka från Cubus bland annat. Kolla in fotomodellen! ;)
 
Ja, och så fick jag ju åtminstone med mig lite söta prydnadspumpor hem också!
 
Ett försök till en ofullständig familjebild. Det är svårt att knäppa en bra bild när en liten man med hamsterkinder samtidigt försöker ställa in diverse effekter på skärmen med kladdiga dregelfingrar... ;)
 
Den lille mannen med hamsterkinderna älskar för övrigt blåbärspuré! Som ni kan se... ;)
 

Äntligen har det hänt!

Kategori: Mina tårtor

Jag har funderat jättelänge på att skapa en ny blogg, där jag samlar allt jag bakar. Det gör det liksom lättare för folk att gå in och titta på det jag gör. Dessutom slipper ju mindre bakverksintresserade bloggläsare att se sådant som de inte bryr sig om. ;
 
)
Och nu äntligen har jag tagit tag i det hela!
 
Här kan du numera hitta mig och mina bakverk.
 
 
Cake-toppern på min lillebrors 18-årstårta. :)

Kärlek vid första ögonkastet

Kategori: Allmänt

Häromdagen hjälpte jag min kära och höggravida vän Nathalie att flytta. De har hyrt ett hus, och jag tyckte att det var synd om hon skulle behöva ligga och föda barn bland alla flyttkartonger. Så, jag hjälpte till!
När jag travade ner i källaren för att ställa ner lite kartonger, stötte jag på ett stort rum fullt med grejer. Ägarna till huset hade kvar en del grejer där nere, bland annat en stor skräphög med grejer som skulle slängas. Efter godkännande från Nathalie så tittade jag igenom högen och fick se dessa fantastiska kyrkböcker från mitten på 1800-talet!
 
 
 
De var så underbart vackra att jag inte kunde låta bli att ta hem dem, trots att de luktar unken gammal källare och numera sprider en mindre mysig doft i vår hall (de ligger fortfarande strandade på hatthyllan). Tänk att ha dem liggande som de är på en hylla, eller kanske binda något fint sidenband runtom! Det här var verkligen kärlek vid första ögonkastet... :)
 

Smörgåsrutor

Kategori: Bakning

Idag när Kelly var på kalas passade jag på att baka lite bröd. Jag kollade igenom mina pärmar efter ett bra och lättbakat bröd och hittade ett snabbt och billigt recept på Smörgåsrutor som såg supersmarrigt ut! Efter att ha provsmakat en nybakad ruta kan jag försäkra er om att det var lika gott som det såg ut, så jag tänkte dela med mig av receptet. :)
 
 
Smörgåsrutor
24-30 st
 
50 g jäst
5 dl vatten
2 msk olja
2 tsk salt
ca 1,2 liter vetemjöl (i receptet stod det att man skulle använda ett grövre mjöl men jag hade inget hemma)
 
Gör såhär;
1. Smula jästen i en degbunke.
 
2. Värm vatten och olja till 37 grader. Häll lite av degspadet över jästen och rör tills den är upplöst.
 
3. Tillsätt resten av degspadet, salt och mjöl.
 
4. Arbeta degen med maskin eller för hand tills den släpper från bunkens kanter. Jäs sedan övertäckt i ca 30 minuter.
 
5. Smörj en långpanna, ca 30x40 cm, eller lägg i ett bakplåtspapper.
 
6. Klappa ut degen jämnt i långpannan. Nagga med en gaffel och skär degen i 24-30 bitar.
 
7. Täck degen med en bakduk och jäs den ca 30 minuter.
 
8. Grädda långpannekakani nedre delen av ugnen i 225 grader i ca 15-20 minuter. För varmluftsugn gäller 20 minuter gräddning i 200 grader.
 
9. Låt brödet svalna något och stjälp upp på galler. (Jag penslade brödet med vatten efter gräddningen, trots att det inte stod i receptet. Jag tycker det blir saftigare då.) Bryt isär brödet när det svalnat.
 
10. Förvara bitarna i en burk eller i plastpåsar. De går bra att frysa och håller då i ca 9 månader.
 
Lycka till! :)

Ett virrvarr av ålderstecken, tårtor och bebisframgångar

Kategori: Barnen

Igårkväll slängde jag mig i sängen oförskämt tidigt för en fredagkväll, redan vid nio! Jag lyxade till det med ett glas vin och fick sån huvudvärk att det kändes onödigt att sitta uppe och envisas med att vara vaken... Det är väl så när man börjar bli gammal, jag fyller ju snart 26. ;) Så jag tänkte att jag borde vara pigg som en lärka när barnen vaknar idag! Icke... Lika trött som vanligt masade jag mig upp klockan åtta när Kelly tassade in och ville ha upp mig. Jag menar, efter elva timmars sömn borde man ju vara ganska pigg, eller hur?!
Men, här sitter jag med en fortsatt huvudvärk som inte verkar ge med sig efter en kopp kaffe. Jag antar att jag får brygga lite till... ;)
 
Igår var jag sååå nära på att ge upp bantningen! Jag har jättesvårt med motivationen nu när jag börjar närma mig målvikten. Jag har aldrig varit mer sugen på mat och onyttigheter som jag är nu, och igår fuskade jag faktiskt till det med både tacos på blandfärs (jag som annars bara äter nötfärs...), popcorn och några jordnötsbågar. Fast man går ju inte upp bara för att man äter något onyttigt någon gång ibland, det handlar ju om hur man äter i det långa loppet.
Idag tar jag nya tag och tänker kämpa på i några veckor till! Jag vet ju att jag kommer bli så vansinnigt besviken på mig själv om jag ger upp bara två kilo från mitt mål...
 
Idag ska Kelly på kalas hos grannbarnen och jag ska baka tårtbottnar och skapa lite sockerfigurer till den kommande veckans tårtor. Min yngsta bror fyller 18 år på tisdag (vart i helskotta tog tiden vägen?! Han var ju nyss åtta...) och självklart måste jag ju baka en tårta till honom! :)
Dessutom fick jag in en beställning på en spännande barntårta till helgen, så jag lär få många utmaningar att ta mig igenom med alla sockerfigurer. Jag nöjer mig inte förrän det är så gott som perfekt. ;)
 
Jag har så många planer för min framtid! Nästa vecka ska jag gå på en starta eget-kurs för att lära mig lite om hur det går till. Jag kommer vara så otroligt besviken på mig själv när jag sitter på min första pensionsdag om en sisådär 40 år, om jag inte har gjort verklighet av mina drömmar. Visst har jag jättedåligt samvete för att jag inte vill jobba i skolan nu när jag kämpat så länge för att bli lärare, men man måste väl följa sitt hjärta? Jag kommer antagligen att jobba i skolan några år av mitt liv i alla fall, men sedan hoppas jag att jag gör verklighet av det jag vill! :)
 
Snart blir min lille kille hela 4 månader, och det händer saker hela tiden! Snart får han därmed börja smaka på vår mat och det ska bli så roligt med alla miner! :) 
Han är väldigt stor för sin ålder, och konstigt vore det väl annars med tanke på hans storlek när han föddes (han var ju 55 cm lång och vägde nästan 5 kilo!). Lägger jag honom bredvid hans äldre polare så är han lika stor. Sist jag var och vägde honom var han 67 cm lång och vägde nästan 8 kilo! Stort för en så liten person. ;)
Han börjar bli stark i ryggen också, men ligger inte gärna på mage någon längre stund. Han har sin pappas kämpaglöd märker jag. ;)
 
 
 
Dags för en kopp kaffe till! 

Vill man så kan man!

Kategori: Viktresan

För lite drygt fem veckor sedan började jag med Viktväktarna för att gå ner mina sista gravidkilon. Jag valde att hoppa på just den "dieten" för att jag ville kunna fortsätta äta sådant jag tycker om, inklusive lite godsaker då och då. Det handlar ju om att äta ett visst antal kalorier per dag samtidigt som man förbränner dem genom träning och motion. 
 
Så hur har det gått? Det har inte alls varit särskilt jobbigt, snarare tvärt om! Jag äter regelbundet, lagar lunch varje dag (något jag ALDRIG gör annars när inte Kelly är hemma mitt på dagen), dricker mer vatten än vanligt och lyckas därmed hålla blodsockret på en ganska jämn nivå hela dagen. I och med detta lyckas jag därför hålla mig på ett ganska stadigt humör, något jag också brukar ha problem med annars. Så ja, Viktväktarna är bra på fler än ett sätt! :)
 
Resultatet av dessa fem gångna veckor;
Viktnedgång; nästan 7 kilo
På måttbandet; Minus 5 cm runt höfter och rumpa samt hela 6 cm mindre runt midjan. 
 
Med andra ord, jag är jäkligt nöjd! Men än är det inte över, jag tänkte köra hårt i några veckor till för att förhoppningsvis tappa 2-3 kilo till. Sedan har jag nått min målvikt! Den som säger att den testat allt utan att gå ner i vikt, har inte testat Viktväktarna! Och har man det men ändå inte lyckats, ja då måste man varit oambitiös.
Jag har rätt så bra självdisciplin, har jag bestämt mig för att göra något så gör jag det också! Och det är det som krävs för att lyckas med vad man än bestämt sig för.
 
Viktväktarna är att lära sig ha en bra livsstil, äta rätt mat i rätt mängd och träna regelbundet. Jag har mest gått promenader och den här veckan har jag köpt ett terminskort på Korpen. Så nu är det styrketräning varvat med hög puls och det vet jag sedan tidigare att det ger bra resultat snabbt om man är ihärdig och tränar minst 3 gånger i veckan. :)
Att sluta med Viktväktarna kommer inte innebära att jag tänker sitta och vräka i mig pizza och godis varenda dag, utan att jag tänker sluta räkna points för att börja tänka mer hälsosamt. Mindre portioner och nyttig mat är inte svårt, och jag har tidigare inte haft så värst stora problem med att hålla vikten. Så jag ser ljust på min sunda framtid. ;)
 
Jag tänkte, efter önskemål, dela med mig av lite recept jag lagat och som varit mina favoriter!
 
Grönsakssoppa - Hur energisnålt som helst! Blir många portioner som bara är att ställa i kylen och ta fram när man är hungrig!
 
1-2 morötter
1 zuccini
1/4 - 1/2 blomkålshuvud
ca 1/2 purjolök
1-2 vitlöksklyftor
Grönsaksbuljong
1 burk krossade tomater
Salt, peppar och oregano
 
Gör såhär:
Skär grönsakerna i lagom stora bitar och koka dem mjuka tillsammans med buljongen. Häll sedan i de krossade tomaterna och låt koka upp. Mixa till en slät soppa med stavmixer eller matberedare och smaka av med kryddorna. Hur enkelt som helst och det blir såå gott! Påminner lite om Keldas tomatsoppa tycker jag!
 
Eftersom själva soppan är så kalorisnål kan man toppa med en matsked creme fraiche/kesella och lite riven ost. Jag brukar också ha lite bröd till, bara för att det hör till när man äter soppa. ;)
 
 
Korvwok med ris
60 g mager falukorv (jag använde Viktväktarnas egen korv)
1/2 tsk olja
purjolök
paprika
färska champinjoner
broccoli
2 tsk sweet chilisås
salt & peppar
1,5 dl kokt ris
 
Gör såhär:
Strimla korven och bryn den hastigt i teflonpanna utan matfett. Tag sedan upp korven och fräs grönsakerna i oljan tills de börjar mjukna men fortfarande är lite krispiga.
Rör ner sweet chilisåsen och lägg tillbaka korven o pannan. Låt allt bli genomvarmt. Servera med riset och sallad. Smarrigt!
 
 
 
Pestogratinerad lax med potatis
ca 120 g lax
Potatis
Dill
Till gratinering;
1 msk creme fraiche/kesella
1 tsk paprikapesto
salt och peppar
 
Gör såhär;
Blanda ihop röran till gratineringen och bred över laxen. Gratinera i ugn på 200 grader tills laxen är färdig, tar ca 20 minuter. Strö over lite dill. Servera med potatis och sallad. Barnsligt enkelt, eller hur?! :)
 
 
 
Currybiff med klyftpotatis och mango chutneysås
90 g mager nötfärs
1 tsk röd currypasta
Potatis
2-3 msk creme fraiche/kesella
1 msk mango chutney
 
Gör såhär;
Skala och skär potatisen i klyftor. Koka upp i en lättsaltat vatten i ca 5 minuter för att det ska gå snabbare i ugnen. Lägg på en plåt och krydda. Blanda nötfärsen med currypastan och platta ut till en biff. Lägg på plåten tillsammans med potatisen. Stek i ugnen tills potatisen är färdig, ca 20-30 minuter. Man kan ev behöva ta ut biffen lite innan för att den inte ska bli torr!
Blanda creme fraichen/kesellan med mango chutneyn och servera tillsammans med grönsaker, biffen och potatisen. Såå gott och såå enkelt! :)
 
 
Fler recept kommer när jag har tid att skriva ner dem! ;)
 

Dopdagen

Kategori: Barnen

Nu kanske du sitter där och funderar på vart jag har hållit hus de senaste veckorna? Då kan jag tala om att jag varit så oändligt upptagen med Kians dop, som gick av stapeln i lördags. Oj oj oj, vad jag har planerat, funderat, pysslat, sytt och bakat. Jag trodde aldrig jag skulle hinna bli klar där ett tag, men det gjorde jag! :)
 
Att planera ett dop tar kanske vanligtvis inte så värst lång tid, men jag hade bestämt mig för att göra mitt första planerade dessertbord med färgtema. Och att döma av gästernas kommentarer och ansiktsuttryck så gissar jag att det blev lyckat. :)
Här kommer lite bilder, tagna med mobilen!
 
Hela gänget! Prällen Alf, gudfar Petter, familjen och gudmor Martina.
Dessertbordet.
Doptårtan. Fylld med hallonmousse och vit choklad. Täckt och dekorerad med sockerpasta. Mums!
Tårtan toppades av en söt bebis. ;)
När allt var över tog jag en myskväll med min kära sambo i soffan med ett glas vin. För det var jag värd! :)
 

En moders lott i livet

Kategori: Motherhood

Idag har jag känt mig som en urvriden disktrasa; lealös, sur, trött och hängig. Ungefär som de övriga dagarna den här veckan med andra ord... Jag skulle i stort sett vara helnöjd bara med att bli placerad vid ett fönster där jag säkerligen skulle kunna sitta och stirra rätt ut i grönskan hela dagen utan gnäll. Typ...
Jag ser liksom inte fram emot nånting. Jag vill inte göra nånting. Har ingen motivation till att ens ringa tillbaka på missade samtal. Jag är nöjd med att bara gå hemma och tjura över alla hushållssysslor som jag envisas med att känna mig så ensam om.
Kim undrar såklart vad det är med mig, jag brukar ju åtminstone vara liiite glad och lättsam mellan varven. Jag tänkte efter en stund och kom fram till att det måste bero på höstens närmande. Jag blir alltid helkonstig då.
Jag känner mig liksom inte färdig med sommaren än, och det gör höst-ångesten ännu mer påtaglig. Jag är inte redo för mörker, tända ljus och varma kläder än! Jag vill fortsätta ha strand-häng, grillkvällar, lökringar under armarna och shorts på mig några veckor till. Men det verkar som att hösten har bestämt sig för att komma tidigt i år. *muttrar*
 
Den här sommaren har varit den absolut tråkigaste och mest händelselösa sommaren på eviga tider. Givetvis har den varit fantastisk och supermysig också, eftersom det är första sommaren med lillpluttis, men i övrigt har den varit urusel!
Jag hade så stora planer för sommaren. Vi skulle hitta på massor av skoj med barnen (ja, med Kelly framförallt. Kian är ju nöjd bara han får mat när han är hungrig.), jag skulle kanske till och med kunna ta en kväll på en uteservering med någon vän eftersom jag inte ammar, och njuta av massor med ljumma sommarkvällar. Jag hade många planer och massor av längtan och motivation. Men inte ett jävla öre till att uppfylla dem!! *gaah*
 
Att ha fått en halverad inkomst sedan jag blev mammaledig, medan Kim gick från arbetslös till arbetande med en innestående lön, har liksom inte gett särskilt goda förutsättningar till att göra någonting alls i sommar. Barnens gård, Astrid Lindgrens värld, Kalmar slott och uteserveringshänget har allt blivit inställt, och det har gjort den där jäkla semester-ångesten värre än någonsin! För man SKA ju hitta på så vansinnigt mycket på sommaren har någon rik jävel hittat på, annars är man meningslös och tråkig! 
 
Nej fy, det har verkligen inte varit den där perfekta sommaren som jag önskade. Och snart är den över. Vem vill hänga på stängda uteserveringar med tretton filtar och en frusen cider i näven under vinterhalvåret då? Jag bara undrar!!
 
Att överhuvudtaget känna såhär ger mig så dåligt samvete, för Kelly har verkligen inte lidit av att inte kunnat åka nånstans. Varför kan inte jag också vara en sån där tillfreds småbarnsmorsa som är genuint lycklig bara jag har mina barn och en härlig sambo? Varför ska jag vara tvungen att vara så jäkla egoistisk att jag mår dåligt över att inte kunna göra något för mig själv, bara tre månader in i småbarnslivet?! Jag skulle kunna se mig som en oduglig bebismorsa, men det tänker jag inte göra. 
Jag är en helt vanlig 26-åring med drömmar, intressen och en längtan efter fina kläder, dansgolv och resor, trots att jag har två härliga ungar som behöver mig. I mina ögon är DET normalt!
 
Ändå kommer det dåliga samvetet... En moders lott i livet helt enkelt...

Pompom!

Kategori: Pyssel

Jag har stora planer inför Kians dop, där det ingår en och annan pompom. Spanade runt lite på nätet, hittade en bra beskrivning och provade att göra en idag. Resultat;
 
Superenkelt och supersnyggt om ni frågar mig! Även att jag inte hade tid att anstränga mig särskilt hårt för att få den jämn och fin.
 
Här hittade jag beskrivningen, för dig som vill prova! :)

Tjatmostern vs. gnällspiken. Och en surbulle.

Kategori: Barnen

Idag har varit en sådan dag som suger lite av musten ur en. En gnällig, tjatig och rastlös dag. För barnen... Värst är det när man ska försöka laga middag, och det lilla barnet börjar gorma lagom till att jag slängt i något köttigt i stekpannan. Att stå framför spisen bland stekos och fettstänk med en liten bebis hängande över armen är inte det ultimata tycker jag, så då är ett av de mindre roliga alternativen att låta bebben vara tjurig tills stekandet är över. Men tack vare några fantastiska uppfinningar - babysittern och nappen - somnade bebben när han tröttnat på att tjura och protestera, och jag kunde steka vidare i lugn och ro.
 
Familjens minsta gnällspik i sällskap av familjens största surbulle (jag)
 
Samtidigt, i en annan del av lägenheten, sitter en rastlös 6-åring och vill spela dator. Och vill spela dator. Och vill spela dator. Och vill spela... Jamen, ni förstår kanske hur tjatigt det är här hemma just nu? Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger nej och förklarar varför, det flyger liksom ut på andra sidan huvudet och koms inte ihåg i alla fall. Då blir morsan lätt en surbulle... *s*
Det, kära läsare, är varför jag varit extremt anti mot införandet av datorn i Kellys liv. För det eviga tjatet! Det är bara den sista tiden som jag ansett att det nog är dags att hon får börja spela litegrann någon gång ibland, när hon är ensam och uttråkad, för att hänga med sina klasskompisar när det vankas datoraktiviteter i skolan. Sisådär en till ett par gånger i veckan. Max. Jag är medveten om att datorspelandet kommer att accelerera förr eller senare, men tills dess finns det betydligt vettigare barn-aktiviteter att sysselsätta sig med. Lek till exempel... 
 
Nåväl, middagen blev färdig, och det som var kvar av barnens kväll ägnades åt sällskapsspel i köket. Kian försökte förgäves hinta om vart det matchande kortet fanns i Bamse-memoryt. Kelly vann såklart, i vanlig ordning. Hon är makalös på att minnas, den där tjejen!
 
Nu har jag svept ett par koppar kaffe och researchar för lite kommande tårtor. Tänkte tipsa om en vansinnigt god kycklingröra jag hade till dagens bakade potatis!
 
 
Kycklingröra - 2 Viktväktarportioner
2 grillade kycklingfiléer (ca 180 g)
3 msk matlagningsyoghurt (eller creme fraiche)
2 tsk lättmajonäs
salt, peppar och curry efter smak
 
Superenkelt och supergott! Variera kan man nog göra i det oändliga. Kan tänka mig att det vore supergott att byta ut curryn mot lite sweet chilisås också. Måste prova nästa gång! :)

Första gången!

Kategori: Barnen

Igårkväll kom Kelly hem med sin bästa kompis i släptåg. Hon ville sova över. Första gången hos en kompis!
Såklart fick hon det, även om mitt mammahjärta blev lite överväldigat för en sekund. Liten blir stor, och det blir alltid lika uppochner i hjärtat när nya tecken på självständighet dyker upp.
När vi flyttade hit till exempel, var jag van vid att alltid vara med när hon ville gå ut och leka. Där vi bodde innan tyckte jag inte det var lämpligt att slänga ut en fyraåring på eget bevåg med tanke på bilvägen precis utanför.
Men här, här blev tillvaron plötsligt förvandlad till Alla vi barn i Byllerbyn, där ungarna var ute och lekte dagarna i ända. Det dröjde inte länge förrän Kelly var ute nästan hela dagarna hon också. Jag var som en hök den första tiden tills jag insåg att det faktiskt inte behövdes. 
Jamen, givetvis håller man ju alltid ett öga på sina barn när de är ute och leker. Det är en sjuk värld vi lever i, våldtäcktsmän, pedofiler och kidnappningsligor rör sig överallt, men jag började till slut våga släppa den överdrivna kontrollen litegrann.
 
Ja, nu står vi ju här och den första övernattningen hos en kompis är avklarad utan minsta bekymmer! Kelly är så trygg vart hon än kommer, och skulle nog gärna flytta hem till sina kompisar lite då och då. ;)
 
Underbara Kelly!
 
I morgon har vi en tid hos läkaren på förmiddagen. Hon har haft mollusker en längre tid, och nu har de blivit lite otäckt såriga och irriterade. Bäst att kolla läget liksom!

Drömmar och verklighet

Kategori: Framtidsdrömmar

Det är så viktigt att drömma! Jag har så många framtidsdrömmar nu att jag nästan har lite svårt att stå med fötterna på jorden ibland. Jag vill så mycket med mitt liv, och det är jättehärligt! Jag vill lära mig allt, jag vill träffa så mycket människor jag bara kan, jag vill besöka alla spännande platser och uppleva allt som är värt att uppleva!
 
Jag kan ibland tycka synd om de människor som går i samma spår livet igenom, som aldrig vågar prova något nytt, som aldrig följer sina drömmar, som aldrig ens vågar drömma.
 
Min mamma brukar ibland prata om hur dåligt samvete hon får för att hon inte vill göra någonting spännande. Omvärlden lägger en sån press på oss att vi ska vilja göra så mycket, att vi ska vilja resa, ha stora fester för alla våra vänner eller sälja huset för att flytta till något mer spännande ställe. Hon vill inte resa, anordna stora fester eller flytta, och det får henne att känna sig tråkig. I vårt samhälle får man inte vara tråkig. Man ska vara spännande! 
 
Man ska få vara precis som man är tycker jag, de jag tycker synd om är de som vill mycket men som ändå aldrig vågar! Man måste våga, vi har bara en kort stund på jorden och då är det väl värt att få ut så mycket som möjligt av den! :)
 
I själva verkligheten ligger mina närmaste planer på att skapa ett fantastiskt dop för Kian. Ja, själva dopet kan jag väl inte påverka så mycket, men "efterfesten" ska bli perfekt! Jag sitter redan och skissar på ett dessertbord och spånar på vad jag ska fylla det med. Åh, det ska bli så roligt, det har bara blivit spontana dessertbord innan och de blir sällan särskilt enhetliga! Jag hoppas det blir lika bra i verkligheten som det ser ut i mitt drömmande huvud. :)
 

Min allra första bröllopstårta

Kategori: Mina tårtor

Förra veckan kämpade jag med mitt livs första bröllopstårta. Jag gjorde den via min kompis Jennies fik, hon hade fått in beställningen. Så jag fick den ärofyllda uppgiften att göra tårtan! :)
 
Tårtbottnarna beställdes in av ett bageri i Kalmar för att spara tid, men de var så vansinnigt torra och trasiga att jag totalvägrade att använda dem! Ska man köpa en tårta ska man få vad man betalar för tycker jag, så jag ställde mig och bakade nya bottnar från grunden.
 
De är därefter fyllda med en fantastiskt god passionsfruktsmousse gjord på fruktpuré från Strössel o annat, och vit chokladmousse, spacklade med smörkräm och täckta med marsipan.
 
Prickarna är spritsade med kristyr och blomman på toppen är gjord i modelleringspasta. Brudparet önskade en hortensia på tårtan, och trots att jag aldrig gjort en så avancerad sockerblomma innan, så blev jag nöjd! Den ser kanske inte mycket ut för världen men jisses vilken tid den tog att göra! :)
 
 
 
 

Viktväktartåget

Kategori: Viktresan

I måndags började jag med Viktväktarna. Min mamma har en massa häften fulla med information och recept som var aktuella för flera år sedan, idag körs det tydligen på ett lite annat vis. Men eftersom jag anser att det är totalt jätteonödigt att betala en massa pengar för att köra på en uppdaterad version, så kör jag på med den gamla metoden. Same shit liksom. ;)
 
Så numera frossar jag i knäckebröd och grönsaker och gillar det! En del av recepten är bra mycket godare än de jag annars lagar. Köttfärssåsen till exempel. Jag tyckert faktiskt att den är så god att jag tänker dela med mig av receptet! 
 
Spaghetti och köttfärssås á la Viktväktarna
 
Till 1 portion behöver du:
90 gram nötfärs
1 hackad tomat + 1 liten riven morot
1 liten hackad gul lök
5 stora grovhackade färska svampar
1 liten skivad palsternacka
1 dl tomatbaserad, kryddig pastasås utan fett och socker (jag använde passerade tomater)
1 tsk kalvfond eller ½ buljongtärning
1 pressad vitlöksklyfta
salt och peppar
2,5 dl kokt pasta
 
Bryn färsen i en teflonpanna på svag värme, utan matfett. Tillsätt de övriga ingredienserna och höj värmen för att koka upp såsen. Låt puttra på svag värme i ca 30 minuter. Servera med grönsaker och/eller sallad.
 
 
Den här rätten ger enligt "min" version 6 points. Jag äter 20 points om dagen, så det här är alltså en alldeles lagom kaloririk middag. Och god. Och mättande! :)
 
Idag vräkte jag i mig en pastasallad med räkor och sweet chilidressing till middag (6 points). Den var så mättande att jag efter bara ett par timmar in på kvällen höll på att avlida av svält, och fick rädda mig med en kvarts vattenmelon och några koppar kaffe. Nu överlever jag förmodligen till frukosten. Det är tur att jag inte har några problem med att gå och lägga mig hungrig!
 
 
God, men inte så mättande. Hade jag haft fler points över för dagen så hade jag kunnat tillsätta 1/4 avocado och en ägghalva. Eller möjligtvis lite bröd? Då hade jag säkerligen blivit mättare! ;)

Att vara kändis

Kategori: Motherhood

Det har varit mycket på schemat de senaste veckorna. Uppenbarligen så mycket att jag inte haft tid att uppdatera bloggen ens en gång. Fast mitt bloggande är inte längre vad det en gång varit, det märker ni som följt mig under lång tid. Det kanske inte är konstigt för den delen, jag har ju lite fler människor i mitt liv att lägga energi på nu. :)
 
Vi har dykt upp mycket i tidningen på sistone, blivit kändisar med andra ord! ;) I Östran o Nyheterna stoltserade vi med nykomlingen häromveckan och idag var vi med i Kalmarposten! 
 
 
Älskar bilden, men INTE stavfelet! KLAN? Vem fasen skulle döpa sin unge till Klan liksom? Tänk om någon stackare därute går omkring och tror att det finns någon i trakterna som heter Klan. Vilken miss! 
 
Han växer och växer, den där ungen. Faktiskt har han vuxit så mycket på sistone att vi fick panikefterlysa kläder i större storlekar. Min store Prince Charming minsann... Tänk att det får plats så mycket kärlek i ett mammahjärta! Att man ger sitt barn all kärlek man har, för att sedan få DUBBELT så mycket kärlek när det kommer ett nytt litet barn. Jag har verkligen världens finaste ungar, jag kunde inte vara lyckligare! Titta bara på dem! 
 
 
De är ju så lika också! Märkligt egentligen, eftersom Kelly är vansinnigt lik sin pappa medan Kian är otroligt lik Kim. Men, något borde de ju fått från mig eftersom de ändå lyckas vara sådär lika. :) Mina små fotomodeller!